Inför kvällens debatt...

 

 

 

 

En text av Winnie Kavsjö

Inför kvällens debatt läser jag i Aftonbladet följande…

 

– Jag ser debatten som en viktig möjlighet att lyfta fram skillnaderna i svensk politik. Vi för en politik för att fler ska få jobb och att människor ska få behålla mer av lönen, att fler jobbar är bra för Sveriges ekonomi och ger oss mer resurser att satsa på välfärdens kärna, säger Reinfeldt.

– Våra motståndare saknar samlad politik men har en sak gemensamt – höjda skatter för att finansiera stora satsningar på bidrag, fortsätter Reinfeldt...

 

Herr Reinfeldt med flera... 

Själv ser jag debatten som en viktig möjlighet att lyfta fram klasskillnaderna i svensk politik.

Ni för idag en politik för att fler ska få ett jobb, frisk som sjuk till vilket dumpat pris som helst.

Ni ser gärna att de människor som idag har ett arbete sänker sina lönekrav, att fler jobbar i FAS 3 eller är instegs anställda, är helt klart bra som välfärdkärna för - Sveriges företag och toppar. Pengar som borde ha gått till…vård, skola, etc. 

 Era motståndare ikväll har insett vidden av

– Ingen kan välja de rätta föräldrarna, eller välja bort eventuella medfödda funktionshinder.

Era motståndare ikväll har förstått att patienter som kräver sjukvård omgående, ska inte behöva ställa sig sist i kön för vård, beroende på plånbokens brist på det rätta kontokortet.

 Era motståndare ikväll har en sak gemensamt

– de vill ha höjda skatter för att finansiera och åter satsa på ALLAS välfärds FÖRSÄKRINGAR.

 Den solidariska Välfärdskärnan är något som tagit över 100 år att bygga upp – och söndringen måste nu få ett slut…

 Alla i pyramiden skal ha en human och mänsklig del av välfärdskakan. Det är det som kallas solidaritet…

Planera, städa och utvärdera...

Frihet - Rättvisa - Solidaritet - Demokrati - Alla människors lika värde

 

 

 

 

Jag läser torsdagen den 16 maj 2013 hur Lärarförbundets förbundsordförande Eva-Lis Sirén enligt tidningen Metro sagt följande:

Stora barngrupper och personalnedskärningar gör att förskollärarna nu går på knäna.

Trots att den nya skollagen och läroplanen gett förskollärarna större pedagogiskt ansvar har de i själva verket inte tid, visar en ny undersökning från Lärarförbundet.
Enligt rapporten uppger 90 procent av förskollärarna att de har svårt att hinna planera

-Man måste lägga jättemycket tid på att damma, skura golv, tvätta mattor, torka stolar, säger hon  – Förskollärare ska inte vara mångsysslare.
Hon fortsätter  - Enligt Lärarförbundet ska uppgifter utanför det pedagogiska skötas av andra yrkesgrupper, som barnskötare och städpersonal. Slutcitat…

Alla som arbetar i Förskolan går på knäna!

Självklart kan vi Barnskötare ta allt när det gäller städ och disk, men detta innebär att flera barnskötare måste anställas...

De gemensamma arbetsuppgifter som Barnskötare och Förskoleläre har haft genom åren, har bestått av följande:

Planering och utvärdering av verksamheten.
Inskolning av nya barn, omvårdnad med mycket tröst, social emotionell kompitensinlärning, språkutveckling, mattematik, naturvetenskap,teknik, skapande, dokumentation inför föräldrasamtal, föräldrasamtal, portfolio/dokumentation digitalt, pedagogisk smartboardundervisning
Förberedelse och planering och utförande/föräldramöten.
Se till att diskvagn hamnar i kök, torka av bord efter måltid.
Sopa i hall vid dagens slut, samt efter måltider.
Avtorkning av bord och stolar, damma. Etc…

Tillsammans i Förskolans arbetslag arbetar vi alla mot mål som enligt skollag/ läroplan ska uppfyllas.

Ett pedagogiskt ansvar och extra planering inför lärandeprocesser, vilket är Förskolelärarens uppgift är en fantastisk tanke.
 
Men idag hittas för många måsten, styrda av en regeringspolitik som strandat allt för långt bort från barnens och personalens bästa.
Åtstramad ekonomi, extra utvärderingsuppgifter, nya styrdokument och fler barn i barngrupperna med samma personaltäthet som för 10 år sedan… formar inte världens bästa skola!

En samarbetande, professionell personal… som älskar sitt arbete, och känner glädjen i att locka fram barns kreativa inlärningslust, formar världens bästa skola. 
En diskussion kring när var och hur, måste hittas gemensamt kring allas planering...

Utifrån ett ansvarsfullt samhällspolitiskt helhetsyn från den verkliga verkligheten, kan önskemål undertecknas av de olika parterna kring den barnfria tiden.
Görs detta i god samverkan med hänsyn till vår gemensamma arbetsmiljö, samt med tanke på alla yrkesgrupper som finns i dagens Förskola, är jag övertygad om att vi slipper diskussionerna kring vem som borde ta disken…

 

En text av: Winnie Kavsjö

 

                                 Kommunalare i Union

Anna Skarsjö, Hans Hahn, Jari Kauppinen, Susanne Eliasson,

    Tanja Josic, Ulrika Winblad-Pedersen, Winnie Kavsjö

Trender

Jag brukar inte tycka om när andra generaliserar om saker och ting men nu tänker jag ta mig friheten att själv göra det!

Tyvärr ser jag en trend på privata sidan främst bland skolor att de byter arbetsgivarorganisation från kooperativa tanken bakom KFO till svenskt näringslivstanken bakom Almega tjänsteföretagen. Spelar det så stor roll då kan man tycka, de är ju i alla fall anslutna till en arbetsgivarorganisation och har tecknat kollektivavtal? Ja det gör det absolut, för innehållsmässigt är kollektivavtalen mycket olika. Almegas avtal är generellt sämre innehållsmässigt dvs ett billigare (läs sämre) alternativ för arbetsgivaren i form av tex pension, semester.

Trenden gör att våra medlemmar inom privat verksamhet får mycket sämre villkor helt enkelt!

Nu kommer jag till det som jag skulle vilja generalisera om och det är klimat samt människosyn. Jag upplever att när jag sitter i förhandlingar med kooperativa arbetsgivare är stämningen oftast bättre, människosynen mycket mer human, arbetsgivarna mer diplomatiska än vad det är med enskilda arbetsgivare på svenskt näringslivssidan då det är ”pang på”, siffror på ett papper (siffror som alltid består av människor som blir berörda), arbetsgivarföreträdarna mer diktatoriska i sin framtoning och saknar den humana människosynen. Här säger munnen att de naturligtvis vill vara humana men som inte stämmer med hur de agerar.

Jag skulle kunna gå så långt som att när någon söker nytt arbete skulle jag vilja uppmana den personen att se till inte bara att arbetsgivaren har kollektivavtal, utan VILKET kollektivavtal!

Text av Susanne Eliasson

Kommunalare i union: Anna Skarsjö, Hans Hahn, Jari Kauppinen, Susanne Eliasson,

                                              Tanja Josic, Ulrika Winblad-Pedersen, Winnie Kavsjö

Glesbyggdsproblematik...

Under hela sommaren och på längre ledig tid, befinner jag mig på en liten ort strax utanför Kopparberg. Kopparberg ligger i Ljusnarsbergs Kommun med ca.4800 invånare, och är en av Sveriges fattigaste kommuner.

På våren när jag gör min vanliga rundtur i kommunens glesbygdsorter, ser jag hur fler och fler hus står helt tomma, eller där hela områden rivs i brist på hyresgäster.

Jag ömmar verkligen för människor när barnen flytt boet, eller där make eller maka gått bort, eller på grund av sjukdom tvingas flytta.

Tittar ibland på de husannonser som ligger ute på nätet, kring Kopparberg, Hörken, Ställdalen etc.

En hel del hus ligger ute till försäljning, år efter år. Ett modernt hus med 5-6 rum o kök kan här hittas runt 200 000:-.

Tänker då på den enorma bostadsbristen i storstäderna...och hur många är inte kommunalarna som skulle vilja köpa dessa moderna hus för 2-300000? Ändå har dessa orter tvingats bli glesbyggd.

Kopparberg är för mig midsommar. Enormt vackra 1600-1700 tals byggnader.

En kyrka som en gång utnämnts till Sveriges vackraste. Loppisar, lugn shopping, guldvaskning, sten och postmuseum. Ett järnvägsmuseum planerar sitt öppnande i år.

Ställbergsjätten och tyskgruvorna i Hörken, är kanske inte det man tänker på som första turistattraktion, men de fyller ändå ett stort sevärt syfte. Små historiska händelser har bevarats och hittas på många platser runt om i Ljusnarsbergs Kommun.

Bygden ger så mycket genom sin natur och de små historiska händelser som bevarats i hela kommunen.

.

Skidanläggning Klacken. Klackens prisvärda camping och stugor, med närheten till natursköna skogar där läckerheter som bär och svamp kan erbjudas.

Det är en byggd att bevara, och därför blev jag ledsen när jag såg Ställdalens (som ligger någon mil utanför Kopparberg) framtidsdiskussion i det senaste programmet av Agenda.

Vilken chans har den påtvingade glesbyggdbefolkningen till att bo kvar?!

I Agenda slogs de med siffror. Rena valfläskdiskutionen, som inte gav någon ett bra svar. Ingen diskution kring den vansinniga privatiseringen av apotek och järnväg. Men snälla, lös verkligheten nu!

Information ut till folket, från en brusande televison kan lätt bli till ett förträngande brus. Vem bryr sig? Jag bor inte där…

Alla behöver tänka om för ett bevarande av hela vårt avlånga land, att storsatsa enbart i storstäderna är inte hållbart.

Vad man ber om i Agendas inslag är en fungerande liten affär eller varför inte en större kiosk, med postservice och apotek.

Vad man ber om är fungerande järnväg och bussförbindelser. Idag körs vissa buss sträckor, en gång på morgonen, och en på eftermiddagen. Dock inte helger…

Vem bryr sig om sänkt restaurangmoms?! När man inte kan ta sig till eller från en restaurang kvällstid, om man bor på en plats som Ställdalen. Varför inte skattebefria glesbyggds kiosker, när vi nu har en regering som älskar skattesänkningar.

Arbetstillfällen flyr när företag inte vill flytta till orter utan fungerande förbindelser.

Tänk till för en blomstrande framtid för alla. Där valet att fly glesbyggden ska vara ett val, och inte som idag, en ekonomisk smärtsam flykt för att överhuvudtaget överleva…

En text av Winnie Kavsjö

Kommunalare i union: Anna Skarsjö - Hans Hahn - Jari Kauppinen - Susanne Eliasson -

                                             Tanja Josic - Ulrika Winblad-Pedersen - Winnie Kavsjö

 

Valfrihet?

En text av Anna Skarsjö

Jag är så trött på valfrihet!

Jag är trött på riskkapitalisters lek med våra skattepengar.

Jag är trött på neddragningar i kommunala skolor när friskolor lockat till sig elever.

Jag är trött på föräldrarnas oförstående när inte kommunen kan ställa upp med lärare

och lokaler när valfriheten inte var så fantastisk.

Jag blir ledsen när jag för min 12-åring måste förklara att det bara finns

1 kommunal högstadieskola i stadsdelen och 11 privata och att hon med

sitt behov av extra stöd pga dyslexin inte är den mest eftertraktade eleven.

Jag vill lita på skolan, kunna förvänta mig stöd för mitt barn om det behövs

och inte behöva kontrollera om det finns hemliga agendor,vinster till utlandet,

föreläggande från Skolverket och utbildade lärare.

Jag är så trött på valfrihet!

Litet förtvivlat blogginlägg från mamma till tjej i 6-an

Kommunalare i union: Anna Skarsjö - Hans Hahn - Jari Kauppinen

                               Susanne Eliasson - Tanja Josic  
                               Ulrika Winblad-Pedersen - Winnie Kavsjö

                                                      

                          

Det rullar på...

En text av Winnie Kavsjö

Det är 2013 och livet börjar sakta rulla på i vanliga spår igen.

Vanliga spår innebär dock inte att varje dag är sig lik, utan ramen för våra dagar är oftast så där som det brukar va. Sörplar i mig det sista morgonkaffet, och packar ner dagens matlåda.

Drar på mig vinterstövlarna för att ge mig ut….

Dagens resa kan börja!

På spårvagnen, bussen, eller på tågresor, hittar jag alltid berättande personer omkring mig.

Trötta ungdomar som läser på inför morgonens ev. prov.

Farbrorn med den rutiga väskan, som alltid handlar tidigt på tisdagar.

Den äldre kvinnan som varje morgon tar sig vidare in till centrum,

för ihopsamlande av pantburkar, sorterar och räknar sina rusta påsar.

”Nisse” som jag beslutat mig för att han heter, arbetar på bank (egen fantasinotering).

Han befinner sig alltid punktligt 7:30 vid vår gemensamma hållplats.

Fantasin flödar, och ibland kan jag komma på mig själv med att sitta å le åt alla tokerier som förgyller mina tankar under dagens olika resor.

En cykel på en cykelväg kan vara just ett transportmedel till och från en artbetsplats, ett utomordentligt bra sett att motionera, eller förvandlas till fantastiska vardagliga resor som håller lekfullhet, spänning och fantasin vid liv...

                           Min cykelväg del 1 - Jari Kauppinen

                                

                                               

Kommunalare i union: Skammens ansikte