En text av Winnie Kavsjö
Det är 2013 och livet börjar sakta rulla på i vanliga spår igen.
Vanliga spår innebär dock inte att varje dag är sig lik, utan ramen för våra dagar är oftast så där som det brukar va. Sörplar i mig det sista morgonkaffet, och packar ner dagens matlåda.
Drar på mig vinterstövlarna för att ge mig ut….
Dagens resa kan börja!
På spårvagnen, bussen, eller på tågresor, hittar jag alltid berättande personer omkring mig.
Trötta ungdomar som läser på inför morgonens ev. prov.
Farbrorn med den rutiga väskan, som alltid handlar tidigt på tisdagar.
Den äldre kvinnan som varje morgon tar sig vidare in till centrum,
för ihopsamlande av pantburkar, sorterar och räknar sina rusta påsar.
”Nisse” som jag beslutat mig för att han heter, arbetar på bank (egen fantasinotering).
Han befinner sig alltid punktligt 7:30 vid vår gemensamma hållplats.
Fantasin flödar, och ibland kan jag komma på mig själv med att sitta å le åt alla tokerier som förgyller mina tankar under dagens olika resor.
En cykel på en cykelväg kan vara just ett transportmedel till och från en artbetsplats, ett utomordentligt bra sett att motionera, eller förvandlas till fantastiska vardagliga resor som håller lekfullhet, spänning och fantasin vid liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar