Text av Susanne Eliasson
Medbestämmandelagen...smaka på ordet riktigt ordentligt, med-bestämmande-lagen. Visst ligger det gott i munnen och visst känns det fint.
Nyligen hemkommen efter några timmars diskussion med ett gäng upprörda och oroliga medlemmar om just medbestämmande och kollektivavtal.
Arbetsgivaren som i detta fallet är ett privat företag har lagt ett förslag om en verksamhetsförändring som berör våra medlemmar.
Medlemmarna (och en oorganiserad) är en samling kloka individer och proffsiga i sin yrkesroll men när vi kommer till ämnet medbestämmande är deras kunskap i stort sett obefintlig.
Samtalet med mig är väldigt hemligt, allt sägs inom stängda dörrar, chefen skulle inte få veta att jag skulle komma samt att jag får flera olika frågeställningar om vad som kan hända med dom, om dom pratar med mig och att jag sedan för fram deras åsikter. Kan dom få repressalier? Kan dom få låga lönepåslag? Kan dom säga upp oss?
Året mina vänner är 2012 och inte 1912 men så här ser verkligheten fortfarande ut på många håll.
Efter vårt samtal där vi vänt och vridit på alla eventualiteter, kände dom sig nöjda och lite mer trygga i insikten att visst kan chefen sluta hälsa på dom när detta är över, för det finns det inget skydd mot i lag men det är smällar man får ta för rätten till medinflytande.
(Om allt går enligt mina planer har Kommunal en ny medlem där inom kort och förhoppningsvis ett nytt arbetsplatsombud som är sugen på att lära sig mer om lagar & avtal men det är en helt annan historia)
Kommunalare i union: Anna Skarsjö - Hans Hahn - Jari Kaupinnen - Susanne Eliasson
Ulrika Winblad-Pedersen -Tanja Josic - Winnie Kavsjö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar