Nyttigheter...

 Text av Susanne Eliasson

När jag som är född på 60-talet var liten var det inga vuxna eller ungdomar som kramades om dom inte var kära i varandra vill säga. Inte heller kramades vi tonåringar på 70-talet, varken varandra som kompisar eller någon vuxen om det inte var nära släkt tex. När jag själv fick barn på 80-talet kunde vi vuxna kosta på oss en kram vid speciella tillfällen som födelsedagar eller andra högtidsdagar. Kramens fenomen var inte så utvecklad då heller.

Lite senare på 90-talet började det luckras upp mer och mer. Vuxna kunde helt plötsligt ge varandra en kram när man möttes och kanske inte setts på länge eller ge ett barn som inte var ens eget en kram när man hade haft en trevlig dag tillsammans och skulle skiljas åt.

Först på 2000-talet började det hända något rejält. Plötsligt kramades vuxna mer och mer, oftare och oftare, dessutom vid helt andra tillfällen än högtidsdagar. Ungdomar kramades inte så där direkt utan tog varandra i hand och liksom skakade axeln mot varandra. Nära men ändå inte.

När vi sedan kommer in på 2010-talet börjar det bli riktigt intressant för plötsligt är kramen legal på fullt allvar. Vuxna kramas hej vilt och helt utan anledning, bara att bli glad över att ses kan räcka och ungdomar kramas numera helt öppet när dom se och när dom säger hejdå. Killar och tjejer, ung som gammal så är dte ingen skillnad. Kramen har blivit ålderslös och legal.

Min filosofi kring denna utveckling är tack vare vårt mångkulturella samhälles utveckling, så har olika sätt att hälsa och visa känslor för andra människor ändrats.

Kramas är nyttigt för själen och tack vare mångkulturen har vi fått en annan närhet människor emellan.

Kommunalare iunion:

Anna Skarsjö - Hans Hahn - Jari Kauppinen  Susanne Eliasson Tanja Josic - Ulrika Winblad-Pedersen - Winnie Kavsjö